Mela användes som kvarn för att Almo/Mollandgrenda skulle kunna göra mjöl av sitt korn. Almogardane hade kvarn i Kvennhusfossen på norra sidan av älven på Haugens egendom, cirka 200 m ovanför Fibrua. Det finns fortfarande spår efter denna kvarn och kvarnstenen är trädgårdsbord i Framgarden.
I ersättningsdokument för Almogardane, daterat 14 september 1830, står att man tilldelat Helge Thørrsien gården (Sørhaugen) från södra sidan av Mela som har sin början strax ovanför Mollan kvarnhus damm, där det finns bläck och kryss i en tall. Denna tall står sannolikt inte kvar idag, men har stått som märke mellan Vestgården och Sørhaugen. Som kuriositet kan nämnas att alla fyra jordbrukarna på Almo har skrivit under dokumentet med hållen penna.
Förr gick en stor del av resandet från Almo och Mollan genom Sørbygda när man skulle till centrum. Det fanns en bro nedanför Gåsmoen och vägen fortsatte genom Skavlanmarka strax nedanför hembygdsgården Pemoen. Almogardane låg gissningsvis delvis på södra sidan av Mela och en bro byggdes för att komma över. Den första bron byggdes under 1833 och kallades Fæbroen. Senare har detta blivit Fibrua. På 1950-talet byggde Eilert Vedal en bro över älven vid Sagdammen. Härifrån kördes då timmer fram med häst, och sedan även traktor.
Bron är nu borta. Olaf Fossum, som säter i Søyringan, byggde lite nedanför märket mellan Vestgarden och Sørhaugen, på södra sidan om älven, en bro. Bron byggdes sannolikt på 1940-talet och kallades Olafbrua, men den är också borta nu. Snåsa I.L. byggde en bro ovanför det sista fallet ner i Gyllestønna. Detta var innan genomförandet av Sørfjellrennet. Bron togs av översvämningar flera gånger, och efter tredje gången byggdes den inte upp igen.
Mela är namnet på älven från Movatnet och ut till Storåselva. Det vanliga är att älvarna får namn efter det vatten (tjärnen) de rinner ut från. Jämför till exempel Kovasselva, Øydingselva,
Seisjøelva och så vidare. Man skulle därför förvänta sig att Mela skulle heta Movasselva.
Kyrkoherde Svend Busk Brun skriver i ”Om Sneaasen” år 1817 om Mela, men använder Molvatnet om Movatnet. Man känner inte till någon lokal diskussion om namnet på älven, men för den som har levt ett långt liv med älven som granne, känner man att den bär namnet med rätta.
Älven rinner i forsar och stryk, med undantag för en liten vila i Storflya och Gyllestjønna, hela vägen från Movatnet till Storåselva och den ger alltid ljud ifrån sig. Starkt ljud när det är översvämning
och svagare ljud vid mindre vattenföring, men den ger alltid ljud ifrån sig; den mal hela tiden.
Mela har under lång tid varit viktig för näringslivet och grunden för levnadssättet i detta område. Mela stod centralt för att kunna utnyttja värdena i skogarna mellan Tjurudalen och Storåselva. Det byggdes en rad flottningsdammar i avrinningsområdet, delvis för att få
fram timret via sidoälvar till Mela, men också som hjälp för flottningen i huvudälven, Mela. Den största dammen var nog Movassdammen. Den var både lång och hög. Kovassdammen var också viktig. Kovatnet är stort, och med full damm här hade man mycket vatten till flottningen
nedanför. Det fanns också dammar i Tortbakktjønna, Raukolla och Skavlanfiskløysa. Den sista var kortvarig och var en liten slagdamm.
Flottningen var hektisk och slitsam, och delvis även farofylld. Det var flera som hamnade i forsen från Movatnet och ner i Storflya.
Man vet inte säkert när flottningen i Mela upphörde. Dammarna förföll och troligen avslutades den ordinarie flottningen först på 1930-talet. Det flottades timmer i Mela fram till cirka mitten av 1950, men då utan dammvatten och det var bara timmer som kom fram till älven nedanför Fibrua.
Det har funnits minst 2 vattendrivna sågar i Mela. I början av 1800-talet var det en ekonomisk guldålder för försäljning av plank, och det kom en rad sågar runt om i Snåsa.
De flesta sågarna i Snåsa var utskeppningssågar. År 1795 frigavs skärningen på de privilegierade sågarna, och de kunde såga så mycket de ville. De allra flesta av dessa sågar ägdes av rika män utifrån. År 1805 byggdes Skavlan utskeppningssåg. Jag vet inte vem som byggde sågen, men redan 1808 togs sågen över av proprietär D.A. Gram på Vibe. Efter få års drift fann Gram att det var bättre ekonomi i att flotta timret till By och såga upp det där.
Skavlan Sag togs då över av Gåsmoen och Bøkset. Johannes Fossum har berättat att denna såg var i bruk 1934, då det byggdes nytt uthus på Bøkset.
Almogardane hade en såg nedanför Sagdammen. Sågen låg på norra sidan av älven, på Plassens mark idag. Denna såg var i bruk fram till början av 1930-talet. Transporten av virket gick ner längs älven till Grubba nedanför Plassen.
Mela kraftverk ligger vid Mela i Snåsa kommun i Nord-Trøndelag. Kraftverket är
projekterat med intagsdamm i Movatnet, som kan regleras 0,99 meter.
Movatnet ligger 359,05 meter över havet. Vattenvägen har en samlad längd på ca 3100 meter med nedgrävda rör. Kraftstationen är byggd på kote 100 och är utförd som en standardbyggnad i välkänd Småkraft-stil.
