Mela kraftverk

Mela kraftverk ligger vid Almo/Mollan-grenda i Snåsa kommun i Nord-Trøndelag och invigdes officiellt i december 2018.

Historia

Mela användes som kvarn för att Almo/Mollandgrenda skulle kunna göra mjöl av sitt korn. Almogardane hade kvarn i Kvennhusfossen på norra sidan av älven på Haugens egendom, cirka 200 m ovanför Fibrua. Det finns fortfarande spår efter denna kvarn och kvarnstenen är trädgårdsbord i Framgarden.
I ersättningsdokument för Almogardane, daterat 14 september 1830, står att man tilldelat Helge Thørrsien gården (Sørhaugen) från södra sidan av Mela som har sin början strax ovanför Mollan kvarnhus damm, där det finns bläck och kryss i en tall. Denna tall står sannolikt inte kvar idag, men har stått som märke mellan Vestgården och Sørhaugen. Som kuriositet kan nämnas att alla fyra jordbrukarna på Almo har skrivit under dokumentet med hållen penna.

Broar

Förr gick en stor del av resandet från Almo och Mollan genom Sørbygda när man skulle till centrum. Det fanns en bro nedanför Gåsmoen och vägen fortsatte genom Skavlanmarka strax nedanför hembygdsgården Pemoen. Almogardane låg gissningsvis delvis på södra sidan av Mela och en bro byggdes för att komma över. Den första bron byggdes under 1833 och kallades Fæbroen. Senare har detta blivit Fibrua. På 1950-talet byggde Eilert Vedal en bro över älven vid Sagdammen. Härifrån kördes då timmer fram med häst, och sedan även traktor.
Bron är nu borta. Olaf Fossum, som säter i Søyringan, byggde lite nedanför märket mellan Vestgarden och Sørhaugen, på södra sidan om älven, en bro. Bron byggdes sannolikt på 1940-talet och kallades Olafbrua, men den är också borta nu. Snåsa I.L. byggde en bro ovanför det sista fallet ner i Gyllestønna. Detta var innan genomförandet av Sørfjellrennet. Bron togs av översvämningar flera gånger, och efter tredje gången byggdes den inte upp igen.

Namnet

Mela är namnet på älven från Movatnet och ut till Storåselva. Det vanliga är att älvarna får namn efter det vatten de rinner ut från. Jämför till exempel Kovasselva, Øydingselva,
Seisjøelva och så vidare. Man skulle därför förvänta sig att Mela skulle heta Movasselva.
Sockenprästen Svend Busk Brun skriver år 1817 i ”Om Sneaasen” om Mela, men använder Molvatnet om Movatnet. Man känner inte till någon lokal diskussion om namnet på älven, men för den som levt ett långt liv med älven som granne känns det som att älven har rätt namn.
Älven rinner i forsar och vattenfall, med undantag för lite lugn i Storflya och Gyllestjønna, hela vägen från Movatnet till Storåselvar och ger ständigt ljud ifrån sig. Höga ljud när översvämning kommer
och svagare ljud vid mindre vattenflöde.

 

Flottning och dammar

Mela har under lång tid varit viktig för näringsliv och utgjort en grund för levebröd i detta område. Mela stod centralt för att kunna utnyttja värdena i skogarna mellan Tjurudalen och Storåselva. En rad flottningsdammar byggdes i upptagningsområdet, dels för att få
fram timret längs sidoälvar till Mela, men också för att bidra till flottningen i huvudälven, Mela. Den största dammen var antagligen Movassdammen. Den var både lång och hög. Kovassdammen var också viktig. Kovatnet är stort och med full damm hade man mycket vatten till flottningen
nedanför. Det fanns även dammar i Tortbakktjønna, Raukolla och Skavlanfiskløysa. Den sistnämnda var kortvarig och liten.
Flottningen var stressig och slitsam, men också riskfylld. Det var många som föll i vattenfallet från Movatnet och ner i Storflya.
Man vet inte säkert när flottningen i Mela upphörde. Dammarna förföll och sannolikt avslutades den vanliga flottningen först på 1930-talet. Man flottade timmer i Mela fram till mitten av 1950, men då utan dammvatten och det var bara timmer som kom fram till älven nedanför Fibrua.

Vattensågar

Det har funnits minst två vattendrivna sågverk i Mela. Under början av 1800-talet pågick en ekonomisk guldålder inom försäljning av bräder och en rad sågverk dök upp runtom i Snåsa.
De flesta sågverken på Snåsa var sågverk som skickade vidare virket. Under 1795 släpptes skörden på de privilegierade sågarna fri och de kunde såga så mycket de ville. De flesta av dessa sågverk ägdes av rika människor som inte bodde i bygden. Under 1805 byggdes Skavlan sågverk. Jag vet inte vem som byggde sågen, men redan under 1808 togs sågverket över av D.A. Gram på Vibe. Efter några års drift insåg Gram att det var bättre ekonomiskt att flotta timret till By och såga upp det där.
Skavlan Sag togs då över av Gåsmoen och Bøkset. Johannes Fossum har berättat att detta sågverk användes 1934, då ett nytt uthus byggdes på Bøkset.
Almogardane hade ett sågverk nedanför Sagdammen. Sågen låg på norra sidan av älven, där Plassen ligger idag. Detta sågverk sattes i bruk först på 1930-talet. Transporten av bodar gick längs älven till Grubba nedanför Plassen.

Kraftverket

Mela kraftverk ligger på Mela i Snåsa kommun i Nord-Trøndelag. Kraftverket är
projekterat med inloppsdamm i Movatnet, som kan regleras 0,99 meter.
Movatnet ligger 359,05 meter över havet. Vattenvägen har en total längd på cirka 3 100 meter med nedgrävda rör. Kraftstationen är byggd på en höjd om 100 meter och utförd i Småkrafts typiska stil.

Tekniska data

Nederbördsfält

28,6 km²

Minsta vattenflöde

Sommar: 90 l/s

Inloppshöjd

360 m

Kraftverkshöjd

100,0 m

Fallhöjd

260 m

Produktion

11,8 GWh
Detta motsvarar ström till 738 hushåll.