Birkås kraftverk

Historik

Markägaren Jan Birkås planerade en framtid för gården med intäkter från ett eget vattenkraftverk. Drömmen om ett eget kraftverk skulle bidra till att säkra framtiden på släktgården, som har varit bebodd ända sedan 1600-talet. Familjen har livnärt sig på bland annat getskötsel, men med tanke på efterkommande generationer valde Birkås att sälja mjölkkvoten för att satsa på vattenkraft. År 1999 påbörjades planeringen av kraftverket i Sagelva, där det en gång i tiden stod ett gammalt sågverk. Familjen hade precis betalat av den sista amorteringen på lånet för driftsbyggnaden, så nu var allt klart för att satsa på nya utmaningar i form av vattenkraft. Birkås ville bygga anläggningen själv, med hjälp av en oberoende rådgivare och lån från den lokala banken.

Banken lät markägaren finansiera kraftverket med pant i den egna gården, bilen och kraftstationen. När det visade sig att anläggningen blev dyrare än först beräknat, var markägaren tvungen att själv gå in och säkra finansieringen. Detta gjordes med pengar från arv och stora privata lån från den närmaste familjen. Banken krävde också att markägaren skulle låsa elpriset, som vid den tiden var mycket lågt.

Kraftverket var tänkt att leverera 750 kW, men gav istället mindre än hälften och fungerade endast sporadiskt. Årsproduktionen blev därför nästintill noll. Kraftverket hade planerats av en rådgivare utan grundläggande kunskaper om kraftverk och med motstridiga ekonomiska intressen som säljare av de levererade turbinerna. De ursprungliga turbinerna var uppenbart tillverkade av en leverantör utan elementär kännedom om turbindesign. Resultatet blev därför ovanligt dåligt. Småkraft har beräknat att de två turbinerna har en lägre verkningsgrad än en gammaldags skvaltkvarn, sådana som byggdes över hela Norge för flera hundra år sedan.