Foto: Valdres avis
Skriven av: Eli Belsheim 2022-12-10
JAG STÅR FAST VID DET VAL JAG HAR GJORTT.
Jag och vi har gått igenom en lång och väl genomtänkt process när det gäller kraftverk, och jag vet att folk i bygden och i Valdres tänker och tycker mycket om detta. Därför är det viktigt för mig att belysa frågan om kraftverket i Rysna.
I tidningen ”Valdres” togs det i debattartiklar i december 2022 upp frågor om utbyggnad av småskalig vattenkraft och ägarstrukturer i dessa. Det är viktigt och riktigt att ställa stora frågor vid naturreingrepp, precis som lokalpolitikern gör. All heder åt honom för det! Det behöver vi, det är viktigt för lokaldemokratin och det är viktigt för naturen, nutiden och framtiden. Men kanske borde han nästa gång försöka göra det utan att komma med osanna påståenden om lokala initiativ? Jag önskar svara, å egna vägnar, för att belysa saken från en markägares sida, eftersom älven jag är delägare i flera gånger lyfts fram i lokalpolitikerns inlägg.
En av huvudpoängerna i inlägget är att privata fastigheter och naturresurser hamnar i utländska händer, och att detta är problematiskt. Att vi i dag lever i ett internationellt samhälle, med utländskt kapital i norska företag och där norska fonder investerar i utlandet, är ingen stor överraskning. Men varför är det nu så att norska resurser hamnar i utländska händer? Hur ser egentligen investeringsviljan ut hos norska kommuner och företag när det gäller investeringar med så långa horisonter för kapitalavkastning som investeringar i kraftverk kräver? Eller andra företag, med betydligt kortare horisonter för avkastning på kapital, för den delen?
”Rysna småkraftverk ägs i dag av AQ Capital, registrerat i Luxemburg”, skriver debattören. Det ger intryck av att äganderätten till älven är såld, och det direkt till utlandet. Detta är fel. Utbyggare och ägare av Rysna Kraftverk är Småkraft AS, ett norskt företag. AQ Capital har ägarandelar i Småkraft AS. Sanningen är: markägarna i Rysna äger fortfarande både marken och sin fallrätt, och efter ett visst antal år återgår hela kraftverket till markägarföreningen. Som alltså är ett gäng norrmän. I Tørpegardane.
För att få fram sina poänger väljer debattören att lyfta fram flera lokala älvar och hävdar att ”natureingreppen längs Rysna är enorma”. Som markägare på stora delar av sträckan för rörledningen på den aktuella sträckan av Rysna, kan jag upplysa om att det rör sig om betesmark och odlad mark som rörledningen går över. Denna betesmark och odlade mark återställs i minst lika bra, om inte bättre, skick efter färdigställandet. Detta kan inte kallas mer enorma naturreingrepp än när det byggs vägar och nya bostadsområden eller när kommunen gräver för nytt vatten och avlopp i Vang centrum för närvarande.
Och eftersom debattören väljer att dra fram Rysna särskilt, och i samma andetag skriver om förlorade friluftsområden, så kan jag berätta att en av de stora avvägningar som kom upp tidigt i processen var just detta med friluftsområden. Men den här sträckan av älven går över betesmark och i övrigt i en terräng som är så brant att det inte är trevligt att gå där; den går i en så djup klyfta att ingen ser älven, och självklart har NVE ställt krav på minimitappning för att tillgodose livet i och längs älven. Jag har förtroende för att NVE vet vad de håller på med.
Vi valde därför att gå vidare i processen med att söka koncession. För att vara med och skapa förnybar energi. För är det inte det världen är överens om att vi behöver? Förnybar energi? Har vi inte alla el i våra hus, och behöver det för att ladda våra elbilar?
Processen för att realisera en fallrätt är mycket lång. Vi började 2009. Det är ingen ogenomtänkt sak, utan åratal av hårt arbete, kompetensutveckling, koncessionsansökningar, rådgivning och bedömningar. Debattören skriver att han är generad över sin egen insats som lokalpolitiker vid koncessionsbehandlingen 2015. Jag är allt annat än generad över min egen insats för att ta hand om min gård, resurserna som tillhör gården och den inkomst jag nu kommer att få, som kan bidra till att jag kan vårda och vidareutveckla gården. För att realisera en fallrätt handlar om det som för mig är min grundinställning till att äga en gård. Och det är rätten och plikten jag har att vårda, utveckla och nyttiggöra mig av resursunderlaget på min gård. Så att den är i ännu lite bättre skick till nästa generation. Oavsett om det handlar om att avverka avverkningsmogen skog, nyttja betesmark, ha djurhållning, ploga i grannskapet, bedriva uthyrning, hugga ved eller realisera en fallrätt, om det visar sig vara möjligt.
Debattören ifrågasätter lokalt värdeskapande vid realisering av kraftverk och kallar det ”bullshit”. Bullshit? Fastighetsskatt till kommunen nämner han inte. Fallrättsavgift till fallrättsägarna nämner han inte. Jag kan försäkra att fallrättsavgift är allt annat än bullshit. Fallrättsavgift är värdefullt för en fallrättsägare och lantbruket. Det ger möjligheter till ytterligare lokalt värdeskapande. För att driva lantbruk är väl lokalt värdeskapande?
”Så vad har vi som lokalsamhälle kvar?”, frågar han avslutningsvis och konkluderar att det bara är negativt. Jag anser att lokalsamhället med Rysna kraftverk har kvar ett välgenomtänkt projekt med betydligt större fördelar än nackdelar, ett projekt som bidrar till förnybar och ren energi, och inte minst har vi kvar lantbruk som har utnyttjat sina resursunderlag och därmed har ökad chans för fortsatt drift i framtiden. Möjligtvis är även det ”bullshit”.
I så fall gillar jag bullshit.
Eli Belsheim
Länk till Avisa Valdres debattartikel
